Hata hösten

Reflektioner från en vanlig höstdag:

Vaknar, ställer fram väckningen.

Vaknar, ställer fram väckningen.

Vaknar, tvingar mig upp. Ägnar en minut åt att hata hösten och all kyla. Trippar iväg till badrummet och försöker (hur i helvete det nu skulle gå till) att inte sätta ner fötterna på golvet. Duschar en halvtimme i skållhett vatten för att tina. Står kvar blickstilla i badrummet i ytterligare en halvtimme för att man inte vill öppna badrumsdörren.

Öppnar badrumsdörren, ägnar ytterligare tid åt att hata hösten. På med morgonrock och tofflor. (Blå morgonrock, grå tofflor med ludd i)

Sätter mig och äter fil och flingor (vilket kyler ner kroppen som man nu ägnat en timme åt att värma upp) Hatar hösten igen. Gör ordning kaffe. (för att återigen värma upp kroppen) Slår på TV4 och morgonnyheterna. Sätter mig och tar en cigg och dricker kaffe. Börjar få tillbaka färgen i ansiktet och på händerna.

Klär på mig. Stänger av tv:n. Slår av kaffebryggaren. Sätter på mig jacka och dojjor. Går ut och hatar hösten så in i helvete!

Går till tunnelbanan (perrongen är utomhus naturligtvis), tunnelbanan är försenad! Hatar SL och hösten! Tunnelbanan kommer. Går in och ställer mig. (några sittplatser finns inte) Hatar folk som sitter. Vid Slussen blir det platser lediga. Sätter mig. Hatar ingenting speciellt. Kliver av vid Odenplan. I rulltrappan från stationen börjar man hata hösten igen. Går till bankomaten. Stängd! Hatar banken och hösten!

Går vidare till jobbet. Tar hissen upp. Slår in koden till dörren. Går in till klädrummet. Hänger av mig ytterkläderna. Går till mitt skrivbord. Slår på datorn. Går och tar en kopp kaffe. Sätter mig vid datorn och läser alla nya mail. Tittar ut på hösten och tänker; här inne kommer du i allafall inte åt mig, din jävel!