Samma nämnda kompis (som då fyllde 35) har även passerat 40-strecket. Här kommer hans skräckfyllda berättelse om detta!

Klev upp på morgonen utan att det knakade nämnvärt.

Tar mig på egen hand till toaletten, vilket måste ses som en helt ok start på dagen, och tittar mig i spegeln. Jodå, det är samma person som igår.

Drar lite i kinderna och konstaterar att det inte går att flytta ansiktet så farligt mycket.

Kollar ner och ser fötterna! (Okej, jag lutade mig fram lite, jättelite) Lyfter upp magen och släpper ner den. Ryggen håller och faktiskt ingen överdriven whiplash.

Rotar igenom håret och ser att det är övervägande mörkt.

Flinar åt mig själv i spegeln, drar försiktigt i tänderna - dom sitter fast! Vänder och vrider på huvudet - alla tänder kvar!

Jag andas ut - jag är fortfarande ung! Går och lägger mig igen med ett tillfredställande lugn i hela ansiktet.

 Då kommer sambon!  

- Grattis lilla gubben! (Ja,ja, lilla gubben är ju menat som en gullig kommentar, så det är inget att hänga upp sig på)  

Öppnar första presenten: Kalsonger. (Det är helt ok, det måsta alla ha)

Öppnar andra presenten: En tröja. (Det är också ok)

Öppnar tredje presenten: En golfbag (Det här är MER än ok! Det är FANTASTISKT! Hon ser mig som en sexatlet som går ut på golfbanan och låter sin muskulösa kropp i perfekt harmoni betvinga den lilla bollen med ett sensuellt samspel mellan precision och kraft) Öppnar fjärde presenten: En nästrimmer. En NÄSTRIMMER!

Tillbaka till verkligheten i 200 km i timmen!

På kvällen gick jag och några kompisar ut och kollade in ett band på ett ställe. Jag står och lutar mig lite avslappnat ungdomligt mot baren när en tjej kommer fram och pratar med oss. Ena kompisen förklarar att vi har varit på 40-års kalas.

- Näe! Fy fan va tråkigt! Ha ha! Vem fan känner ni som är fyrtio?!

 Ridå!

Har ni tänkt på att det snackas mer och mer om ålder ju äldre man blir? Det är som att en viss procent av en dialog MÅSTE innehålla kommentarer med hänvisning  till sin egen - eller andras - ålder. Denna procentsats ökar sedan i takt med "åldersstigningen". Är lite osäker på i vilken ålder detta börjar. Någon som vet? 

Jag har en kompis som - när han fyllde 35 - hade följande reflektioner:

35 bast! Nu firar man inte att man fyller år längre - näe, man super ner sig istället - för

att glömma eländet! (Man blir iallafall fortfarande lika bakis)

- Grattis på din 35-års dag!

- Vadå? Grattis? Vad menar du?

- Ja... att du fyller år liksom!

- Jaha! Och det skulle vara kul då, eller?

- Ja... man får presenter och sånt!

- Hårfärgningsmedel, en elfilt, en specialsax för att klippa bort hår i öron

och näsa, presentkort på Fonus! Skulle det vara roligt, eller försöker du

jävlas med mig?

- Ja... men man blir uppvaktad av polare som kommer och hälsar på!

- Visst! Vars ungar kommer fram och sticker en påse 'Danska kungen' i handen

på en och säger 'grattis farbror'!

- Men hallå! Hetsa inte upp dig!

-Varför inte då? Menar du att jag ska tänka på hjärtat, eller?

Ja, det kanske inte är riktigt så, men... det är nåt speciellt med 35. Man hamnar mellan 30 och 40! Herregud! 40!  Det låter så definitivt på nåt sätt. Osså sitter man där

och försöker övertyga sig själv: Jag har sett 40-åringar som är ute på stan,

som sitter på puben, går på bio, åker utomlands, skrattar,

som... uaaäääh....(så sätter man igång och börjar tjura). 

Men så tittar man sig själv i spegeln och tycker att; fan jag ser väl

ungefär ut som när jag var 25?!

Och däri ligger väl det vanligaste dilemmat! När är man för gammal för vissa saker? När ska man börja klä sig i "gammelfolks-klädsel" t.ex? När är jag för gammal för att handla på Vero Moda och Gina Tricot? Borde det finnas en "allmän regel"? Frågar jag en 18-åring tycker dom säkert att gränsen är MAX 25 år! Frågar jag en 40-åring har de kanske 55 som gräns. Frågar jag en 55-åring har de nog kommit till en gräns där det inte längre FINNS nån gräns...

Reflektioner från en vanlig höstdag:

Vaknar, ställer fram väckningen.

Vaknar, ställer fram väckningen.

Vaknar, tvingar mig upp. Ägnar en minut åt att hata hösten och all kyla. Trippar iväg till badrummet och försöker (hur i helvete det nu skulle gå till) att inte sätta ner fötterna på golvet. Duschar en halvtimme i skållhett vatten för att tina. Står kvar blickstilla i badrummet i ytterligare en halvtimme för att man inte vill öppna badrumsdörren.

Öppnar badrumsdörren, ägnar ytterligare tid åt att hata hösten. På med morgonrock och tofflor. (Blå morgonrock, grå tofflor med ludd i)

Sätter mig och äter fil och flingor (vilket kyler ner kroppen som man nu ägnat en timme åt att värma upp) Hatar hösten igen. Gör ordning kaffe. (för att återigen värma upp kroppen) Slår på TV4 och morgonnyheterna. Sätter mig och tar en cigg och dricker kaffe. Börjar få tillbaka färgen i ansiktet och på händerna.

Klär på mig. Stänger av tv:n. Slår av kaffebryggaren. Sätter på mig jacka och dojjor. Går ut och hatar hösten så in i helvete!

Går till tunnelbanan (perrongen är utomhus naturligtvis), tunnelbanan är försenad! Hatar SL och hösten! Tunnelbanan kommer. Går in och ställer mig. (några sittplatser finns inte) Hatar folk som sitter. Vid Slussen blir det platser lediga. Sätter mig. Hatar ingenting speciellt. Kliver av vid Odenplan. I rulltrappan från stationen börjar man hata hösten igen. Går till bankomaten. Stängd! Hatar banken och hösten!

Går vidare till jobbet. Tar hissen upp. Slår in koden till dörren. Går in till klädrummet. Hänger av mig ytterkläderna. Går till mitt skrivbord. Slår på datorn. Går och tar en kopp kaffe. Sätter mig vid datorn och läser alla nya mail. Tittar ut på hösten och tänker; här inne kommer du i allafall inte åt mig, din jävel!

Samma nämnda kompis (som då fyllde 35) har även passerat 40-strecket. Här kommer hans skräckfyllda berättelse om detta!

Klev upp på morgonen utan att det knakade nämnvärt.

Tar mig på egen hand till toaletten, vilket måste ses som en helt ok start på dagen, och tittar mig i spegeln. Jodå, det är samma person som igår.

Drar lite i kinderna och konstaterar att det inte går att flytta ansiktet så farligt mycket.

Kollar ner och ser fötterna! (Okej, jag lutade mig fram lite, jättelite) Lyfter upp magen och släpper ner den. Ryggen håller och faktiskt ingen överdriven whiplash.

Rotar igenom håret och ser att det är övervägande mörkt.

Flinar åt mig själv i spegeln, drar försiktigt i tänderna - dom sitter fast! Vänder och vrider på huvudet - alla tänder kvar!

Jag andas ut - jag är fortfarande ung! Går och lägger mig igen med ett tillfredställande lugn i hela ansiktet.

 Då kommer sambon!  

- Grattis lilla gubben! (Ja,ja, lilla gubben är ju menat som en gullig kommentar, så det är inget att hänga upp sig på)  

Öppnar första presenten: Kalsonger. (Det är helt ok, det måsta alla ha)

Öppnar andra presenten: En tröja. (Det är också ok)

Öppnar tredje presenten: En golfbag (Det här är MER än ok! Det är FANTASTISKT! Hon ser mig som en sexatlet som går ut på golfbanan och låter sin muskulösa kropp i perfekt harmoni betvinga den lilla bollen med ett sensuellt samspel mellan precision och kraft) Öppnar fjärde presenten: En nästrimmer. En NÄSTRIMMER!

Tillbaka till verkligheten i 200 km i timmen!

På kvällen gick jag och några kompisar ut och kollade in ett band på ett ställe. Jag står och lutar mig lite avslappnat ungdomligt mot baren när en tjej kommer fram och pratar med oss. Ena kompisen förklarar att vi har varit på 40-års kalas.

- Näe! Fy fan va tråkigt! Ha ha! Vem fan känner ni som är fyrtio?!

 Ridå!

Har ni tänkt på att det snackas mer och mer om ålder ju äldre man blir? Det är som att en viss procent av en dialog MÅSTE innehålla kommentarer med hänvisning  till sin egen - eller andras - ålder. Denna procentsats ökar sedan i takt med "åldersstigningen". Är lite osäker på i vilken ålder detta börjar. Någon som vet? 

Jag har en kompis som - när han fyllde 35 - hade följande reflektioner:

35 bast! Nu firar man inte att man fyller år längre - näe, man super ner sig istället - för

att glömma eländet! (Man blir iallafall fortfarande lika bakis)

- Grattis på din 35-års dag!

- Vadå? Grattis? Vad menar du?

- Ja... att du fyller år liksom!

- Jaha! Och det skulle vara kul då, eller?

- Ja... man får presenter och sånt!

- Hårfärgningsmedel, en elfilt, en specialsax för att klippa bort hår i öron

och näsa, presentkort på Fonus! Skulle det vara roligt, eller försöker du

jävlas med mig?

- Ja... men man blir uppvaktad av polare som kommer och hälsar på!

- Visst! Vars ungar kommer fram och sticker en påse 'Danska kungen' i handen

på en och säger 'grattis farbror'!

- Men hallå! Hetsa inte upp dig!

-Varför inte då? Menar du att jag ska tänka på hjärtat, eller?

Ja, det kanske inte är riktigt så, men... det är nåt speciellt med 35. Man hamnar mellan 30 och 40! Herregud! 40!  Det låter så definitivt på nåt sätt. Osså sitter man där

och försöker övertyga sig själv: Jag har sett 40-åringar som är ute på stan,

som sitter på puben, går på bio, åker utomlands, skrattar,

som... uaaäääh....(så sätter man igång och börjar tjura). 

Men så tittar man sig själv i spegeln och tycker att; fan jag ser väl

ungefär ut som när jag var 25?!

Och däri ligger väl det vanligaste dilemmat! När är man för gammal för vissa saker? När ska man börja klä sig i "gammelfolks-klädsel" t.ex? När är jag för gammal för att handla på Vero Moda och Gina Tricot? Borde det finnas en "allmän regel"? Frågar jag en 18-åring tycker dom säkert att gränsen är MAX 25 år! Frågar jag en 40-åring har de kanske 55 som gräns. Frågar jag en 55-åring har de nog kommit till en gräns där det inte längre FINNS nån gräns...

Reflektioner från en vanlig höstdag:

Vaknar, ställer fram väckningen.

Vaknar, ställer fram väckningen.

Vaknar, tvingar mig upp. Ägnar en minut åt att hata hösten och all kyla. Trippar iväg till badrummet och försöker (hur i helvete det nu skulle gå till) att inte sätta ner fötterna på golvet. Duschar en halvtimme i skållhett vatten för att tina. Står kvar blickstilla i badrummet i ytterligare en halvtimme för att man inte vill öppna badrumsdörren.

Öppnar badrumsdörren, ägnar ytterligare tid åt att hata hösten. På med morgonrock och tofflor. (Blå morgonrock, grå tofflor med ludd i)

Sätter mig och äter fil och flingor (vilket kyler ner kroppen som man nu ägnat en timme åt att värma upp) Hatar hösten igen. Gör ordning kaffe. (för att återigen värma upp kroppen) Slår på TV4 och morgonnyheterna. Sätter mig och tar en cigg och dricker kaffe. Börjar få tillbaka färgen i ansiktet och på händerna.

Klär på mig. Stänger av tv:n. Slår av kaffebryggaren. Sätter på mig jacka och dojjor. Går ut och hatar hösten så in i helvete!

Går till tunnelbanan (perrongen är utomhus naturligtvis), tunnelbanan är försenad! Hatar SL och hösten! Tunnelbanan kommer. Går in och ställer mig. (några sittplatser finns inte) Hatar folk som sitter. Vid Slussen blir det platser lediga. Sätter mig. Hatar ingenting speciellt. Kliver av vid Odenplan. I rulltrappan från stationen börjar man hata hösten igen. Går till bankomaten. Stängd! Hatar banken och hösten!

Går vidare till jobbet. Tar hissen upp. Slår in koden till dörren. Går in till klädrummet. Hänger av mig ytterkläderna. Går till mitt skrivbord. Slår på datorn. Går och tar en kopp kaffe. Sätter mig vid datorn och läser alla nya mail. Tittar ut på hösten och tänker; här inne kommer du i allafall inte åt mig, din jävel!