40 år = samma kris?

Samma nämnda kompis (som då fyllde 35) har även passerat 40-strecket. Här kommer hans skräckfyllda berättelse om detta!

Klev upp på morgonen utan att det knakade nämnvärt.

Tar mig på egen hand till toaletten, vilket måste ses som en helt ok start på dagen, och tittar mig i spegeln. Jodå, det är samma person som igår.

Drar lite i kinderna och konstaterar att det inte går att flytta ansiktet så farligt mycket.

Kollar ner och ser fötterna! (Okej, jag lutade mig fram lite, jättelite) Lyfter upp magen och släpper ner den. Ryggen håller och faktiskt ingen överdriven whiplash.

Rotar igenom håret och ser att det är övervägande mörkt.

Flinar åt mig själv i spegeln, drar försiktigt i tänderna - dom sitter fast! Vänder och vrider på huvudet - alla tänder kvar!

Jag andas ut - jag är fortfarande ung! Går och lägger mig igen med ett tillfredställande lugn i hela ansiktet.

 Då kommer sambon!  

- Grattis lilla gubben! (Ja,ja, lilla gubben är ju menat som en gullig kommentar, så det är inget att hänga upp sig på)  

Öppnar första presenten: Kalsonger. (Det är helt ok, det måsta alla ha)

Öppnar andra presenten: En tröja. (Det är också ok)

Öppnar tredje presenten: En golfbag (Det här är MER än ok! Det är FANTASTISKT! Hon ser mig som en sexatlet som går ut på golfbanan och låter sin muskulösa kropp i perfekt harmoni betvinga den lilla bollen med ett sensuellt samspel mellan precision och kraft) Öppnar fjärde presenten: En nästrimmer. En NÄSTRIMMER!

Tillbaka till verkligheten i 200 km i timmen!

På kvällen gick jag och några kompisar ut och kollade in ett band på ett ställe. Jag står och lutar mig lite avslappnat ungdomligt mot baren när en tjej kommer fram och pratar med oss. Ena kompisen förklarar att vi har varit på 40-års kalas.

- Näe! Fy fan va tråkigt! Ha ha! Vem fan känner ni som är fyrtio?!

 Ridå!