The guide to be a professional musician

Vi har den gladlynta dragspelerskan Karina med diger erfarenhet från folkmusiksfären. Voj, voj, vilka toner som ljudit från hennes skrynkla, pappjuck, (ja ni vet dragspel) under oförglömliga aftnar på spelmansstämmor lite vartsomhelst i vårt avlånga land. Den kvinnan skulle förmodligen ha blivit bränd på bål på den tiden när kvinnors kunnighet utöver det vanliga inte ansågs förenas enligt kristen tro och det förväntade. Bara en sådan sak som att, jag svär, hon har absolut gehör! Vilken styggelse! Hon kvider som en torterad i sträckbänken om man till äventyrs råkat glömma stämma basen inför repning!

I den här märkliga konstellationen ingår så den sköna Helena! Musiklärare, pedagog och obotlig glädjespridare! Jäkla människa! Ruskigt musikalisk och med en obotlig tro på att vi kan spela precis allt som kommer i vår väg. Det kusliga är att hon på något outgrundligt sätt lyckas formatera den mest svåråtkomliga popräkan till något alldeles fantastiskt när hon får sätta tänderna i den och arrangera den på vårt vis. (Nämnde jag brännas på bål?) Helena är för den som inte vet vår okrönta Countryqueen. Hon ÄR bluegrass!

Okeeej?! undrar nu förstås vän av ordning. Vi har en folkmusiker och en countrybrud. Vad ska det bli av det här då? (Ja, sug på den en stund. Bär i minnet med att vi för tillfället repeterar en julshow med 70-talstema så blir det minsann en tankenöt av rang!)

Well, vi har ju en basist också. Nämligen undertecknad. Som knappt kan stava till folkmusik och country. (Är det NÅGON mer än jag som upptäckt hur många underliga ackord/harmonier och underfundigheter som ryms inom de där genrerna?) Jag lovar, jag är KÖNG I SÖNNSVALL på 3-ackords rock`n roll! Kan minsann hanka mig igenom en hel drös med sköna hårdsrocksklassiker från 70-talet också. Har föralldel jobbat med en hel rad namnkunniga artister i vårt avlånga land utan att någon klagat nämnvärt och sjunga finns det de som tycker att jag kan. Men nu har vi kaxigt sagt ja till att medverka i en produktion där vi ska vara ”the band all the way”! Gaaaaah! 

Då plötsligt! Jonathan – JAG SER LJUSET!

Kanske inte lika stort som när Skorpan lämnar Nangijala för Nangilima, för här snackar vi ändå om i-landsproblem som en julshow i lilla Sundsvall, men känslan!!!

HP – ”The guide to be a professional musician…”, en übermusiker från Norge - är hemligheten! Mannen som vänligt men bestämt lyckats förena folkmusik, country och rock´n roll till något som faktisk kan bli en julshow med 70-talstema helt utöver det vanliga. Vänligt men bestämt har han lotsat våra blödande fingrar genom de mest horribla ackordsanalyser och fått oss att förenas i något som börjar likna musik!

BE THERE! säger jag bara! Och efteråt kanhända att vi avslöjar vem han här är! ”The man, the meat, the concrete…”